Öppettider och priser
Öppettider i museet och ateljén sommaren 2024
| måndag - söndag | 11:00 — 17:00 |
- Alla dagar 22 juni – 18 augusti, kl 11-17.
- Guidade turer i ateljén varje hel timme från kl 11. Den sista börjar kl 15.
- Gruppbesök enligt överenskommelse, tel. 0175-30890
Priser
Entréavgifter till Museet och Ateljén inklusive guidning 120 kr/person. Entré till enbart museet är 60 kr/person. Biljetter köps i Museets reception eller i Ateljén. Medlemmar och barn under 16 år i vuxet sällskap betalar ingen entréavgift.
Guidade visningar för grupper kan beställas hela året för säsongen 15 maj – 15 oktober. För vidare upplysningar och bokningar kontaktas AE-kansliet tel 0175-30 890. Samtliga visningar sker under ledning av kunniga guider. För grupper upp till 10 personer är minimiavgiften 2000 kr och därutöver 140 kr/person.
Biljetter till ateljékvällar kan förköpas i museet för 150 kr (avvikelser förekommer) eller bokas på tel. 0175-30 890 och hämtas i museet senast kl 16:45 dagen före aktuell ateljékväll.
Engströmdagen
Lördagen den 6:e Juli firas Albert Engströmdagen med underhållning och utdelning av Albert Engströmpris och ungdomspris 2024. Ceremonin startar klockan 12 vid museet. Läs mer om årets pristagare här.
Ateljékvällar – onsdagskvällar kl 19:00, med underhållning i Albert Engströms Ateljé.
3/7 Rolf Engström
10/7 Jimmy Ginsby (poet, kulturell estradör och mångsysslare)
17/7 Karsten Thurfjäll (mångårig radioprofil på kulturradion)
24/7 Maja Berg (barn till tecknaren Björn Berg)
31/7 Maria Taube (barnbarn till Evert) om Albert och Evert Taube
Biljetter till ateljékvällarna säljs i muséet. 150kr per person.
Albert Engströmsällskapet i samarbete med Norrtälje biblioteks bokcirklar
David Gedin berättar om Strindberg i Grisslehamns kapell Torsdag 11 juli kl 18:00. Entré 100kr.
Segling med Albert Engströmsällskapet
Stockholms södra skärgård 20 – 22 augusti 2024. Klicka på länken nedan för mer info:
Albert på Facebook
802
Albert Engström Sällskapet
Albert Engström Sällskapet Verkar för att sprida kunskap om Albert Engström samt dela ut pris....
Engströmsällskapets seglats med CONSTANTIA![]()
![]()
Ola bjuder i år (igen) på en av sina hisnande resor i Albert Engströms fotspår. Denna gång besöker vi skärgårdsvännerna. Fakta om det jag nu redogör för har jag stulit direkt ur Olas förträffliga redogörelse (tack Ola).![]()
Vi ska alltså segla med den drygt 100-åriga skonaren T/S Constantia (parentes för landkrabbor; en tvåmastad större träbåt avsedd att segla med, även om det nu för tiden finns en motor ombord). En ohyggligt vacker båt som ägs och drivs av kunniga och hängivna entusiaster. Vi följer i kölvattnet från de seglatser som Albert gjorde här i början av 1900-talet. Ja, vad säger man om detta? Det är spännande historia rakt igenom, såväl resesättet som destinationerna. ![]()
För egen del börjar resan klockan 6.30 med att åka bil från Grisslehamn till Norrtälje, sedan buss till Stockholm, tunnelbana till Cityterminalen (jag kommer pinsamt nog 10 minuter efter satt avgångstid). Där börjar resan med gemensam hyrbuss till Stavsnäs ångbåtsbrygga.![]()
Där väntar skepp och besättning. Kapten och ”old man” på skutan är Hakon en vig och vildsint man på 82 år! Jag vågar naturligtvis inte säga att han är som fisken i vattnet, för det vore för dumt, men att han kan sin segling och sina båtar, det råder det inget tvivel om. Förutom Hakon finns en besättning på fyra man. De är väl heller inga dunungar, men Hakon är fanimej en gigant gammal som han är och alltid barfota ombord.![]()
Vi lättar från ångbåtsbryggan med motorn igång (naturligtvis!), men när vi kommit ut en bit hissar vi seglen för att ge oss lite mer fart. Vi får förmiddagsfika och en genomgång av skeppet och säkerhetsrutinerna. Viktigt både med tanke på ålder och vighet. Constantia är ungefär lika stor som min egen båt Proud Mary men nästan dubbelt så tung. Jag kommer att hänga som en igel vid Hakon för att lära mig lite av hans sätt att handskas med ett skepp (hoppas det hjälper). ![]()
![]()
Framåt lunch anlöper vi Sandhamn. Här väntar en vandring och en redogörelse där vi tar del av Sandhamns historia från fiskeläge till lots- och tullstation och sedan sommarparadis för Stockholms seglande borgerskap. Ungefär som Grisslehamn. Ja, ungefär som på alla andra kustnära sommarorter. Det är ungefär samma öde som även Södermalm gått till mötes. ![]()
På 1870-talets umgicks här den unge August Strindberg med den äldre lyrikern Elisas Sehlstedt. Ni vet, han med ”Litet bo jag sätta vill” och med ”Vackert så”. Det var också till Sandhamn som Albert Engström, Verner von Heidenstam och J.A.G. Acke med familjer kom inbjudna av Birger Mörner till de legendariska augustiveckorna 1896. Vistelsen kan sägas vara en förlängning av Heidenstams skandalomsusade bröllop med Olga Wiberg på Blå Jungfrun den 28 juli samma år. Sommarsamvaron i Sandhamn fylldes av upptåg och den gemensamt skapade ”Pyttans A-B och C-D-lära”. Albert beskriver vistelsen ”Det var för länge sedan, då Heidenstam och Fröding och Acke och Birger Mörner och jag upptäckte Sandhamn. Vi voro unga då och saknade icke uppfinningsförmåga då det gällde att skaffa oss sensationer. – – Acke hittade på att vi skulle leka skogs- och sjögudar. Vi gingo nakna i skogen och badade i havet bekransade med tång och simmade som abborrar och voro bruna av hälsa och sol”.![]()
Lunchen är god, promenaden lärorik och vår seglats mot Idöborg solig och njutbar. Vi seglar utan motor, med alla segel uppe med en hastighet strax över 5 knop. Alla som vill får hjälpa till med segel och tåg. Vi har ju ingen brådska utan tar det som det kommer. Hakon instruerar och övervakar och energiska gubbar får så småningom allt på plats.![]()
Under två nätter ska vi bo på Torsten Kreugers gamla sommarparadis Idöborg. Idöborg är en anläggning med olika stugor att sova i, men även i Torstens så kallade Vita Villa. Ett vackert hus både utvändigt och invändigt. Alla exotiska värdeföremål är naturligtvis borta, men läget och utsikten är vacker nog. Det finns också en strandbar, ett stort däck med stolar och bord och en fin lokal för eventuellt dåligt väder. Här hänger vi och snackar en stund innan middan serveras. Den är bra, som vanligt. Ola är noga med sånt. Han är också en mästare på att hitta otroliga guider och ciceroner. Hakon är ju ett praktexempel på det. ![]()
Vi dricker vin, äter havsabborre och dessert. Hakon och jag spelar varsin låt, men mest pratar vi. Hakon spelar dragspel. Han är tamejtusan som klippt ur någon roman. Vi panschis-hänger efter middan, dvs det blir inget riktigt nattsudd. Jag menar, alla vill ju vara i form för morgondagens segling. Vi kommer att vara på sjön i många timmar innan vi går iland på Bullerön för kräftskivan. Medpackad lunch får vi äta till sjöss. ![]()
En segeltur med en skonare är en upplevelse. Den skiljer sig märkbart från en tur i en mindre båt. Det går sällan lika fort och det lutar oftast betydligt mindre. På så vis är det rätt praktiskt för en del av våra kamrater har svårigheter med såväl balans som rörlighet. Men det är jäkligt skönt att sitta på kajutataket med solskenet i ansiktet och bara vindens och seglens ljud i öronen. Hon är fin Constantia. Hundra år av arbete och tusen händer har slipat fram en karaktär och en skönhet som liksom bara finns där. Och alla de många detaljerna som har en viktig praktisk funktion under seglingen är som vackra och egensinniga dekorationer. Det blir en långsegling. Vi får både lunch och kaffe ombord. Jag lägger mig längst framme på en liten plattform vid bogspröt, med ett hoprullat rep som kudde, och tar mig en tupplur. Det är varmt i solen och fläktar skönt i vinden. Ljuden och rörelserna får mig att somna direkt. Någon knackar så småningom försiktigt på mig och frågar om jag vill ha kaffe, och det vill jag förstås. Vi pratar naturligtvis med varandra under dessa seglatser, men vi sitter också mycket stilla och tysta och bara njuter.![]()
![]()
Framåt eftermiddagen anlöper vi Bullerön där länsstyrelsens naturbevakare, Ann-Sofi Andersson möter för guidning. Bryggorna som vi lägger till vid är verkligen inte stora men Hakon är en jäkel på att göra detta. Bruno Liljefors köpte Bulleröarkipelagen 1908 av de sist kvarvarande öborna. Ön hade då haft fast befolkning av fiskebönder sedan slutet av 1600-talet. Liljefors lät här uppföra sin kombinerade ateljé och jaktstuga. I ateljén kom Liljefors att utföra många av sina kända naturmålningar. Centralt för livet på ön blev de årliga jakterna, sjöfågeljakten på våren och harjakten på hösten. Jakterna kom att samla det mytomspunna ”Bullerölaget” med Liljefors närmaste vänner, utöver Albert Engström bland andra flygbaronen Calle Cederström och skriftställaren Ernst Malmberg. ![]()
Albert beskriver umgänget; …”att leva några dagar bara för att få njuta av tillvaron, antingen med vättarna ute i kobbarnas lä under ljusnande morgonskyar, med havets sälta i näsan och aprilsolens värme på vadmalsryggarna, eller bänkade vid långbordet under skratt eller framför stockvedsbrasan vid gitarrens och handklaverets ackompanjemang till glada visor medan stormen ryter och havet dunkar mot klipporna. Det kallar jag att dra kvadratroten ur livet”. ![]()
Anders Zorn ingick egentligen inte i Bullerölaget, men han anslöt ofta till höstarnas harjakt. Efter att Cederström störtat och förolyckats på Ålands hav 1918 tynande de överdådiga jaktpartierna bort och 1923 sålde Liljefors Bullerö till Torsten Kreuger.![]()
Kreuger återupprättar ön som arena för storslagna fester. Enligt legenden föreslår Krueger Zarah Leander ett nattligt bad på en av dessa fester varvid primadonnan kort replikerar Jag badar bara vid sandstränder. Förmiddagen därpå väcktes hon av sin värd: -Varsågod, stranden är klar. Under natten hade Kreuger beställt en pråm fylld av sand från Sandhamn. Zarah fick ett kallt förmiddagsdopp. Stranden ligger fortfarande kvar och kallas Zarahs strand. ![]()
Framåt kvällen är det så vår tur att få uppleva känslan från Bullerölaget och Kreugers fester i Liljefors ateljé på vår traditionsenliga kräftskiva till Albert Engströms minne. Det är inte bara kräftor. Vi börjar med bubbel och snittar och vår guide Ann-Sofie berättar att på takbjälkarna har Albert skrivit en snapsvisa från sina barndomstrakter. Den välkända ”Långt ner i Småland där rider själva Djävulen…” Hon berättar om Bullerölaget, festerna, upptågen, badstranden och mer. Efter snittarna blir det hummersoppa och nybakad baguett, men sen blir det kräftor.![]()
Det var ju kul det där med Albert och visan i taket, för som vanligt har även jag till uppgift att skriva en (ny och passande) snapsvisa. Den förra, som hade sitt ursprung i Dan Andersson var ordrik och lyriskt mjuk. Dan Andersson var svår att göra en snapsvisa av, den blev för lång. Det blev en dryckesvisa i stället. I år ger jag mig på Evert Taube och Calle Schewens vals. Jag visade den (kanske lite dumt och förhastat) i min förra drapa, men här kommer den igen.![]()
I roslagens famn på den blommande ö![]()
med fickpluntans kluck i min hand.![]()
Där bassarna raggar nån snutfager mö![]()
Som doftar av finkel ibland.![]()
![]()
Där sitter jag själv med min bärs på en bänk![]()
Och en dunk full av aftonens glö´![]()
Av nykokad socker och jäst är den stänk-![]()
are som släcker lampan, -ajö!![]()
![]()
Jodå, den funkade. Festen fortlöper och flera ställer sig upp och delar med sig av olika lokala och roliga snaps- och dryckesvisor. Jag spelar några visor och Hakon spelar dragspel. En och annan kan vi gemensamt. Ola är verkligen ingen snåljåp. Det finns flera olika snapssorter, öl och vin och till kaffet vankas Cognac, punsch och Cointreau. Vid första anblicken kan man ju bli lite orolig av utbudet, men sällskapets aktningsvärda ålder och erfarenhet gör att festen ändå förlöper relativt lugnt. ![]()
På vägen tillbaka till Constantia i beckmörkret vid halv tolvtiden är det ändå en av medresenärerna som ramlar omkull och rullar utför en slänt. Både han och hans fru gör sig illa. Hon får nån smäll på ett dåligt knä, men han den stackaren bryter armbågen. När han kommer ombord så läggs han i en koj. Armbågen ser verkligen inte bra ut och besättningen ringer sjöräddningen för hjälp. Det tar över en timme för dem att nå oss och närmare klockan ett på natten tar de med honom till ett sjukhus.![]()
Sedan startar Constantia igen för en hemfärd i en ljum och vindstilla månskensnatt. Stämningen är god men lite nedskruvad. Det var dramatiskt och olyckligt med armbrottet, men bra att sjöräddningen kom. Natten och vattnet är svart men månen glittrar i vågorna och lyser i molnen. Det känns som om vi vore inne i en saga. Väl hemma på Idöborg går alla snabbt till sina rum för i morgon är det frukost mellan sju och nio.![]()
Vi lastar vårt bagage på Constantia. Efter några timmars segling närmar vi oss Kymmendö. Här guidas vi i August Strindberg spår. Strindberg kom till Kymendö 1871 tillsammans med några studiekamrater och återvände till ön under sex år på 1870- och 80-talet. Här ute föddes även hans och Siri von Essens andra barn, dottern Greta. Ön är idag mest känd för att bilda underlag för Strindbergs nationalroman Hemsöborna från 1887. Mer än någon annan text har den kommit forma bilden av skärgårdslivets villkor. Vår vandring tar oss förbi Storstugan där Strindberg hyrde in sig och där syrenhäcken som han planterade fortfarande står kvar, och ner till författarens lilla diktarstuga där han skrev Nya Riket och Dikter. Skrivarstugan är obegripligt liten och liknar närmast ett gammalt torrdass. Hemsöborna skrev han dock i Tyskland. Kymmendöborna Blev så arga på Strindberg efter publicerandet av Hemsöborna att han inte var välkommen tillbaka när han återvände från Tyskland. Allt var lögn sa de, utom beskrivningen av själva ön.![]()
Lunch hade Ola tänkt ordna på Carlssons bakficka (öns restaurang) namngiven efter den fiktiva huvudpersonen i den berömda romanen, men den är stängd för i år, så som vanligt får vi med oss en cateringlunch från Idöborg med smothie, kaffe och kakor. Ön ägs fortfarande av samma familj som ägde den på Strindbergs tid. Den har faktiskt ägts av samma familj i över 200 år!![]()
När vi sett färdigt på Kymmendö (nej, det kan man naturligtvis inte göra) och hört berättelserna om Strindberg och Hemsöborna, så kliver vi ombord på Constantia igen. ![]()
Sedan tar vi oss vidare ut på Jungfrufjärden och till Dalarö där vi tar farväl av Constantia och dess besättning för busstransfer tillbaka till Cityterminalen och Stockholm.![]()
Nästa resa med Ola kanske går till Finland, vem vet?![]()
Klart, slut.![]()
Roffen
Sista helgen som vi har öppet för spontana besök! Strålande väder ute vid ateljén. Havet glittrar och vågorna kluckar. Varmt välkomna på guidning idag och i morgon varje heltimma mellan 11 och 15. Muséet har allt ni behöver för kräftskivan och håller öppet 11-17. ![]()
(Hinner ni inte denna helg går det alltid att förboka ett gruppbesök utanför ordinarie säsong.)
Idag fick vi finbesök av Robban & Kickan Nordqvist som förlovade sig vid havet vid ateljén 1972. Idag, 52 år senare, kom de tillbaka och tog en ny kärleksselfie. Dessutom har de kört 110 mil från Luleåtrakten, en nostalgitripp som heter duga. Vilken grej! ![]()
Deras bästa relationstips är att driva företag ihop för det har de gjort i 40 år. ![]()
Stort grattis till er!
Idag har vi sydostlig vind och det betyder att vattnet i ateljeviken kan bli riktigt behagligt, kanske rent av runt 20 grader. Det är lugnare både i muséet och på café Kalaset. Krukmakaren har också glest med besökare och sitter stundom avslappat och dricker kaffe nere på gården. Har ni ännu inte gripits av stadsfebern så kom ni också och ta en kaffe i solen.
Albert Engström
”Nu är min atelier färdig. Den är precis som jag vill ha den och ligger just där jag vill ha den. Där skola mina vänner få bo, när de komma på besök, och somna vid den vackraste musik som finns.”