2017 – Ulf Lundkvist, Soran Ismail

ULF LUNDKVIST – PRISTAGARE

Tilldelas Ulf Lundkvist. Kanske inte för nit och redlighet, men för ett helsikes bra konstnärskap. Han är en etablerad och studerad karl, med såväl Grundis som Konstfack bakom sig.

Ulf Lundkvist har skapat sig ett eget universum, eller i alla fall en egen by, Nollberga.

Denna ort med omnejd (Normlösa, Törnevalla, Ledberg och Viby) är fylld av egna, för att inte säga mycket egna karaktärer. Där finns Baron Bosse, Assar, Brynar, Tyrone, Razor och Bimbo med flera, ävensom mannen med näsan, han som betraktar värden (Östgötaslätten) från toppen av en jordkällare.

I detta sitt förhållningssätt är Ulf Lundkvist märkvärdigt lik Albert som på sin tid lät Kolingen och Bobban, Fredrik med foten och Lediga Laban betrakta världen (Stadsgårn, i det fallet) från toppen av Räntmästartrappan. Och det är ju dessa världar, (Östgötaslätten och Stadsgårn) som vi alla känner igen oss i. Häri ligger grunden för den genomgripande och gedigna samhällsanalysen. Det viktiga och varaktiga i samhället har (om man får tro dessa bägge betraktare) betryggande nog genomgått minimala förändringar.

Ulf har på ett träffande och eget sätt, i sin tolkning av omvärlden, fångat den svenska folksjälen med alla dess udda sidor. Karaktärerna har en trygg och trovärdig igenkänningsgrad. Han är i ordets finaste mening folklig.

Ulf Lundkvist är (också som Albert) en hårt arbetande människa med en stor produktion bakom sig. Han har bland mycket annat varit fast anknuten till DN, magasinet ETC och förlaget Galago, där han lämnat drivor av alster bakom sig.

Han har också med sina serier, under många år, gjort livet lättare för mig personligen och på sitt eget sätt bidragit till mina barns uppfostran. Vi har gemensamt skrattat åt den talande varmkorven och de gånger barnen inte skötte sig så hotade jag dem med barsångerskan Laila Luger, prisad vare hennes kraft. Med folkbildare av Ulfs kaliber står därför nästa generation trygg med fötterna djupt förankrade i livets mylla.

Det är en glädje att få ge Albert Engströmpriset till en så begåvad pristagare som Ulf Lundkvist!

SORAN ISMAIL – UNGDOMSPRISTAGARE

Man kan undra vad en ödmjuk, fördomsfri och snäll person som Soran Ismail har för koppling till Albert Engström. Förmodligen ingen. Kanske får han årets ungdomspris bara för att jävlas (ja, det relativa ungdomspriset, jag menar han är ju ändå 29 år).

Ånej, så illa är det faktiskt inte. Med föreställningen ”En skam för Sverige” klev han ut ur sin garderob och kvalificerade sig som Albert Engströmstipendiat. Han trampar på tår och delar ut smockor och tjyvnyp (till vissa) på ett sällan skådat frejdigt sätt. Just som det anstår en sann humorist och människovän.

Sin relativa ungdom till trots har han en imponerande rad förseelser bakom sig. Han är till exempel Sveriges yngsta parlamentariker i ett parlament som fått Sverige att vika sig på mitten. Ja, redan som 18-åring ägnade han sig åt ”stand up” (Stand up som märkligt nog är en variant av Sit com). Nå, han besitter också den uthållighet som är nödvändig för en person som arbetar med att nå sina medmänniskor med humor och skämt. En sådan kämpaanda lönar sig naturligtvis och Till Slut Kommer Någon Att Skratta.

Soran är en veteran och har arbetat i flera kända medier och kanaler. Radio, TV, poddar och tidningar. Risken för en så ambitiös och drivande humorist är att omvärlden/överheten betraktar honom som rabiat med påföljd att han då kan hamna i karantän.

Soran har på så sätt kanske en släktskap med Albert som varande arbetsnarkoman.

Kanske ska han också rent av som Albert skriva sina memoarer redan vid bara fyllda 30 år.