I år går priset till multiartisten Magnus Uggla och ungdomspriset går till skådespelaren Nina Dahn. Läs årets motiveringar och njut! Och vill ni njuta ännu mera så kom till själva utdelningen Lördag den 1:a Juli.
Motiveringar till årets Albert Engströmpristagare.
Magnius Maximus Strix (ungefär, den viktigaste ugglan).
Årets Engströmpristagare heter Magnus Uggla, han har liksom Albert åkt både upp och ned i yrkeslivets bergochdalbana. Floppar har varvats med flippar men så småningom blivit till en stabil yrkesplattform. I dag är han en ärrad och erfaren ringräv.
Studierna var inte alltid så lyckade och lysande för någon av de båda herrarna. Albert ägnade sig betydligt mera åt ”studentliv” än åt studier och detsamma verkar Magnus ha gjort. Han studerade vid Calle Flygare Teaterskola i mitten av 70-talet, men blev ganska snabbt relegerad efter att ha försovit sig och kommit bakfull till en generalrepetition. Konsten kräver sina offer!
Liksom Albert använder han sitt egennamn som varumärke, och det är kraftfullt. Och liksom Albert så bestämde han efter moget övervägande att använda satiren som ett av sina främsta arbetsredskap. Och det ledde naturligtvis till stor och omedelbar framgång.
Han är (numera) folkkär och välkänd och passerar lätt och ledigt genom alla våra olika folkskikt. Det är ju lite så med pristagarna, de har många likheter med Albert. Dock ska framhållas att han sjunger betydligt bättre än vad Albert gjorde. Han är nog också betydligt bättre än Albert på att blanda fredagsdrinkar.
Magnus Ugglas låtar har blivit tolkade av många och själv har han tolkat andra artister som t ex Karl Gerhard. Framträdande är också Magnus fantastiska version av Olle Ljungström´s ”Jag och min far.”
Han är en rolig fan också och har poängterat för Café Opera att ”storleken” minsann spelar roll. Lyckliga individer har också vunnit möjligheten att inför sina vänner få ”be Magnus Uggla dra åt helvete!” Det är en ynnest som är få förunnade.
Han är en påtaglig mångsysslare. Han har givit ut ett otal skivalbum sen 70-talet och framåt, givit ut böcker, spelat teater och film, satt upp krogshower, fått en mängd priser och utmärkelser. Jag vill inte tjata ut er med allt, men nu senast också Bellmanpriset. För han är en Stockholmsskildrare av mått.
Så här sade de om honom;
”Som en Bellman av vår tid gäckar han makten, det vackra folket och finkulturen – ingen företeelse för liten, ingen auktoritet för stor.” Det konstnärliga broderskapet är slående tycker jag. Och vad gör väl en förfelad studietid när lagrarna samlas i drivor?
Vi är så glada och stolta att få ha Magnus Uggla med oss bland pristagarna. Så skål och gutår!
Albert Engströmsällskapets ungdomsstipendiat 2023
Nina Dahn är rätt nyligen utbildad vid högskolan för scen och musik i Göteborg. Ändå har hon hunnit med en hel del under sin relativt korta karriär. Under studietiden medverkade hon på Göteborgs stadsteater i ”Puntila och hans dräng Matti” samt i ”Mamma pappa barn”. På Dramaten har hon också spelat. Dit kom hon direkt efter studierna (bra jobbat!) Där blev det i ”Liv Strömqvist tänker på sig själv” (som av en tillfällighet tillsammans med William Spetz) och ”I väntan på att gå”. Så sent som 22 uppträdde hon i ”Mycket väsen för ingenting” på Shakespearefabriken och i ”Macbeth” och ”Brott och straff” på Dramaten. Det är verkligen imponerande och raskt marscherat!
Hur kom det sig då att hon överhuvudtaget sökte in till Scenskolan? Förmodligen för att hon var med och drev en frigrupp som hette Hålet. Och det gick av stapeln i Malmö.
Nå, Albert och Nina, finns det några beröringspunkter? JA! Nina Dahn har minsann påtagliga kopplingar och beröringspunkter med Albert. 2020 mottog hon nämligen ”Carl Larson-stipendiet för konstnärlig självständighet och originalitet”. Och det kan man väl nästan säga att Albert också fick, eller hur? Sen finns också en scenisk koppling.
Drev Albert någonsin någon frigrupp? Nej det kan man nog inte säga, men även Albert har uppträtt på Dramaten. Det skedde 1893, första och andra juni. Albert deltog nämligen under studietiden i Uppsala i dansföreningen Philochoros och i turnén genom Syd- och Mellansverige. Han var så kallad ”landsmålare”. Det har inget med måleri att göra utan handlar om landsmål, dvs dialekt. Han sjöng Smålandssånger och berättade historier under scen- och klädbyten. Och han gjorde det bra! Tidningen Barometern i Kalmar skrev; ”Engströms uppträdande som landsmålare var helt enkelt ett av de allra bästa och belönades med de ljudligaste bifallsyttringar”. Senare gav han till och med ut en visbok tillsammans med Nalle Haldén, Ernst Rolfs kapellmästare.Sällskapet vill därför gärna uppmuntra begåvningar även inom scenkonsten och såsom ett framträdande exemplar till den gruppen hör årets stipendiat Nina Dahn. Visslingar och applåder!