Albert Engströmpriset 2025 går till Erik Blix för framstående insatser under humorns fana. Keisha von Arnold-Tengman får ungdomspriset för sin enastående förmåga inom scenisk dans och koreografi.
Motivering, Erik Blix
Grönköping
Vi ska börja med att prata om Grönköping och dess historia. Grönköping är vår svenska symbol för småstadshålan och dess grodperspektiv på omvärlden, kanske främst i förhållande till motsatsen Stockholm.
Namnet Grönköping skapades möjligen av Hugo Valentin. Och användes första gången redan 1895 i texter som åtföljdes av Albert Engströms teckningar. En av papporna till Grönköping var alltså Albert Engström, som ritade en serie om ett grönköpingsherrskaps kritiska syn på huvudstadens synd och andra märkvärdigheter.
Efter några år av skiftande öden och utformningar i bild och skrift kom så Grönköpings stora genombrott i vår litteraturhistoria i och med att Grönköpings veckoblad grundades av Hasse Z; Det trycktes då (1902) på sista sidan i tidningen Söndags‑Nisse. Veckobladet utges sedan 1916 i Stockholm som separat publikation.
Snart skapade skickliga redaktörer ett persongalleri som fortfarande står sig, (t ex odågan Gossen Ruda, poeten och pekoralisten A:lfr-d V:stl-nd) och utvidgat i takt med kulturens allmänna utveckling, och det är inte längre så lätt att i Grönköping återfinna den goda småländska staden Vimmerby, som enligt expertisen ska ha stått modell för urversionen.
Humor och ironi är goda kännetecken för texterna, tillsammans med ett språk som redan från början skulle parodiera dåtidens svulstiga mediasvenska. Tidningen illustreras uteslutande med passande fotografier och litografier från tiden cirka 1890–1920.
Hasse Alfredsson tänkte ursprungligen att Mosebacke Monarki kunde vara en överföring av Grönköping till radio, men Veckobladets redaktör Seth Bremberg gav inte tillstånd, så Mosebacke Monarki blev ett eget program med eget innehåll.
Föregångare till Grönköping har det funnits gott om genom historien. Vår store upplysningsman Olof von Dalin lanserade på 1700-talet Kälkestad som gav upphovet till ”kälkborgare”, I Tyskland hette Kälkestad sedan seklets början ”Krähwinkel”, d. v.s. ”Kråkvinkel”. Så småningom dök också Skråköping upp. Och fler lär väl följa. Men Grönköping är ändå vår mest bestående småstadsparodi.
Nå, vilken är då kopplingen till årets Albert Engströmpris? Jo, en lång och trogen tjänst som chefredaktör för just detta förträffliga nyhetsorgan.
Det är en glädje att få ge ett pris till en av humorns ärrade veteraner, en som stridit i skyttegravarna och fått ducka för krypskyttarnas kulor. En som med mod och beslutsamhet hjälpt till att döda tråkighetens monster och dess vasaller. Erik Blix är en sådan veteran. Han har arbetat länge i humorns tjänst, bl a 7 år som just chefredaktör för Grönköpings veckoblad. Men även för systertidningen Nya Söndagsnisse Strix.
Förutom tryckmedia har han naturligtvis både synts och hörts i olika upprörande former av radio och TV. Här kommer några utdrag ur brottsregistret i ospecificerad form.
Han var under hela 23 år ryggraden i konstellationen Public service, ett mycket oblygt humorgäng inte helt olikt just Mosebacke Monarki (som vi gamlingar minns).
Och Blix från klar himmel, tidigt 90-tal en Talkshow och ett underhållningsprogram med sketcher, musik och allsköns udda gäster.
Detta har hänt (DHH) var ett satiriskt program i SVT, som sändes under sent 90-tal och var uppbyggt som en nyhetssändning. Erik Blix tog över som nyhetsankaret Gustaf Cederblad. Tamejtusan alla framstående personer i Sverige var gäster i programmet! Programmet var en större, bättre och dyrare föregångare till dagens Svenska Nyheter.
Riskradion var ett humorprogram av och med Erik Blix med rubriken ”50 riskabla minuter från Göteborg”, programmet sändes sena vardagskvällar en gång i veckan (dvs efter barnens läggdax).
Delar av det materialet plus en del nyskrivet filmades för TV och och kallades blygt nog för Brutal-TV.
Här kommer ett litet urval av sketcher från Riskradion.
- Småbarnskvarten: Nalle Puh i den tyska versionen från 1938
- Sagostunden: Totte ger järnet
Tävlingsprogram
- Gissa min perversion
- Lagt djur ligger
- Jag minns inte mitt 80-tal
- Livsåskådningsredaktionen i Hallsberg (oerhört djuplodande)
- Sportpublikextra, inklusive landskamp i läktarvåld.
- Hallå kverulant
- Och det småfräcka, Dagens bocktips
Sen fanns också ett inslag med anledning av utrikesminister Carl Bildts tilltag att ringa in till Alexandra Pascalidou i Ring P1. Och det var ju lätt att vara satiriker då, med sådana insparkar.
Och förstås; Fångarna på fortet
Men sen är han ju också en vanlig hederlig journalist
Så frågan är, just i jämförelse med Albert; Är du så jävla bra själv då, Erik Blix?!
Motivering, Keisha von Arnold-Tengman
Vem är årets ungdomsstipendiat, och varför, undrar ni kanske. Vi med. Så vi utgick från ett hisnande tankeexperiment. Nämligen vem skulle Albert varit idag? Hade han varit student i Uppsala, -ja, kanske. Men i dagens mer mediala samhälle kanske han hade hoppat de studier som mamma och pappa så mycket hoppades på, i Grekiska, Latin och Hebreiska, och gått direkt på en konstnärlig utbildning. Och med tanke på vad vi vet om Albert i Uppsala (innan Bruno Liljefors dök upp och skickade honom till, Carl Larssons Valand i Götebrog), så kanske det blivit dans, vad vet man? Jag menar han var ju mycket aktiv i den Uppsaliensiska dansföreningen Philocoros. De gjorde till och med nästan en hel landsturné.
Inforuta; Philochoros är en förening för folkdans- och folkmusikintresserade studenter vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet. Den grundades i Uppsala 1880 på initiativ av doktor Gustaf Sundström under namnet Studenternas dansförbund. Namnet Philochoros är grekiska och betyder ungefär ”vän av dans”.
Förutom dansen så var Albert också klubbmästare på Östgöta nation, dvs den som fixade festerna, dansen, musiken och hålligånget. Han var alltså en ung och dansant ”partypingla” som styrde upp de bästa festerna. En initiativrik person med sinne för skönhet och rytm, för glädje och samvaro med likasinnade. Men nog tjatat om Albert!
Vem är, eller skulle kunna vara hans like i dag? En initiativrik person med sinne för skönhet och rytm, för glädje och samvaro med likasinnade. En person som kan stå på en scen och fånga en publik, men som också kan sköta jobbet bakom och ändå orka hänga med kompisarna på efterfesten. -Ja vem?
Med tanke på den intensitet som präglade Alberts Uppsalatid, med både arbete och nöje, så får vi idag leta efter ett liknande ”stormen öga” vad gäller festlig dans, musik och scenkonst. Och vad är det om inte brännpunkten MELLO!
Kära vänner. Direkt från ett rykande scengolv kommer årets unga stipendiat. Hon, för det är en hon, är dansare, koreograf och Creative Director (just som Albert). Och det går framåt och uppåt! Hon har nu senast detta år (om jag förstått saken rätt) varit Stage Director och Assisting Creative Producer, en av koreograferna för the Show Team och Stage Director för the Contest Team. Hon har jobbat mycket och länge med Edward af sillén och Melodifestivalen. Hon har dansat i vinnande bidrag och koreograferat många nummer o mellanakter! Och jag vill bara meddela att hon finns omnämnd i Mellopedia. Hon har varit med sedan länge.
Emellan alla dessa Mello-dramer har hon naturligtvis också gästspelat i övriga Europa. I Madrid, i Amsterdam och gud vet var.
Världen var svårare att nå på Alberts tid, men dagens unga konstnärer och kreatörer når lättare ut både personligen och digitalt. Som konstnär bör du idag vara något av en entreprenör med företagarsinne. Hon har naturligtvis eget bolag men jag hoppas verkligen att hon har ett bättre ekonomiskt sinne än Albert, annars kan det gå illa.
En annan sak som Albert också ville med livet och vännerna var att ha kul. Och när jag bläddrar igenom hennes Instagramkonto så verkar det som om hon verkligen har det, -genuint kul!
Hon är en brinnande komet ursprungligen från Brännkyrka församling, och nu senast Sumpan. Hon heter Keisha von Arnold-Tengman.