Albert Engströms Ungdomspris går till Love Rönnlund
Love Rönnlund är en udda kille. Han gör inte riktigt som de andra. Mera egen i ordets bredare bemärkelse. Han är generös mot sig själv och tillåter sig en bredare palett. Den omfattar en musikalisk bredd som omfamnar visa, blues och jazz, och ibland någon sorts recitativ som närmar sig rap korsat med Sandro Key Åbergs prator i en salig blandning. Här finns ett stänk av Ferlin. Men allt står på egna ben, släktskapet bara finns där. Just i form av det egna uttrycket.
Svensk visa har en lång och gedigen tradition och med sin egen ton hör han ändå dit. Han ligger närmare Ola Magnell än Cornelis, närmare Lars Forsell och Olle Adolfsson än Ledin. Närmare sig själv än någon annan. Han är inte en i raden. Han är ett original.
Albert sa en gång att det är varenda människas förbannade skyldighet att bli ett original. Och där har vi Love. Bra jobbat!
Albert var ingen musiker som spelade ett instrument, men han skrev visor. Visserligen mera som ett kul projekt tillsammans med Nalle Halldén, men ändå. Musik och dikt var honom på inget sätt främmande. Albert var mycket seriös, tro aldrig något annat. Han kanske skojade, men det var blodigt allvar.
Jag kan känna samma doft från Love. Och den lovar gott! Med sin begåvning är han naturligtvis redan uppmärksammad, fattas bara annat. Men vi vill också ge vår dunk i ryggen. Dessutom har han ett jävla tight band som backar honom. Skål för dem.
Vi finner ett stort nöje i att uppmärksamma och kanske rent av uppmuntra en estradör med en påtagligt egen röst.
Vi diggar Love Rönnlund!
Love Rönnlund är 27 år och kommer från Stockholm. Han har den senaste tiden gjort sig ett namn på stadens scener. Tillsammans med sitt band har han skapat sig ett rykte som liveupplevelse och en hängiven fanbas växer stadigt från spelning till spelning.
Albert Engströms stora konstnärspris går till Nina Hemmingsson
När jag läser, lyssnar och tittar på Nina Hemmingsson kan jag inte låta bli att bli förtjust i henne. Hon är som en Rubiks kub, men som skiter fullkomligt i organisationsstrukturen och bara kör, huller om buller.
Vad jag menar är att det känns väldigt tydligt att det finns klar och underliggande struktur i det hon gör och säger, men att utfallet blir väldigt överraskande och överrumplande, i alla fall för mig. Och det är oerhört attraktivt och uppfriskande. Nina och Albert kör många av sina grejor via alter egon. Jag vill ju inte direkt säga att hennes alter ego liknar Alberts, i alla fall inte till utseendet, men det finns andra likheter. Det där anslaget av ”fuck off” som båda har. Båda tar liksom spjärn emot konventioner, måsten och dryghet. Det anslaget gör att situationen i sig liksom råkar ut för ett jiu jitsu-kast, där allt vänds upp och ner och det bildas humor, ironi och satir.
Likheterna är stora, men det finns också stora olikheter. Albert skrev aldrig texten till sina skämtteckningar själv. Hans redaktion skickade dem till honom. Även hustrun Sigrid granskade dem innan de med bifogad bild skickades tillbaka till redaktionen i Stockholm. Nina drar ju hela det lasset själv så vitt jag förstår. Men bådas intention är ju ändå att låta överheten (vilken den nu än är, och hur den nu än ter sig) falla platt till marken. Förutom bilder med humor, satir och ironi så jobbar också båda med poesi och litteratur. Albert har väl ingen riktig diktsamling, men det har Nina och den är tung! ”Nina Hemmingssons första diktsamling har jämförts med Sonja Åkesson och en ung Kristina Lugn, men också beskrivits som något helt samtida och aktuellt. Resultatet är dikter med skärpa och djup, som även har tilltalat läsare som vanligtvis inte läser poesi.”
-Det är fan ingen lek! Där får Albert rycka upp sig.
Hon har också debuterat med en roman som heter ”Rum utan titel”. Så här berättar hon:
”Det här är en berättelse som funnits i mig under flera år. Först tänkte jag berätta den i serieform, det var också så jag började skriva den, som ett rent bildmanus. Men jag kände ganska snabbt att jag ville vara kvar i texten den här gången, fördjupa mig i karaktärerna och måla bilderna i ord i stället för i linjer.” Grattis till att upptäcka en ny förmåga och en ny lust! Vad härligt!
Albert var i grunden en rätt blyg och allvarsam person, och min erfarenhet är att den bästa humorn kommer ur ett djupt allvar och det allvaret tycker jag mig känna hos Nina. Det är allvaret som ger hennes humor djupet, som gör att rutorna biter.
Vi är oerhört glada och stolta att ha Nina Hemmingsson här och få knyta henne till en lång rad av begåvade pristagare. Men det är en sak jag saknar. Ja saknar och riktigt längtar efter. Albert gjorde ju faktiskt en sångbok tillsammans med Nalle Halldén (som var Ernst Rolfs kapellmästare). Gud vad jag längtar efter en sångbok av Nina Hemmingsson!
Nina Eva Kristina Hemmingsson, född 30 november 1971 i Uppsala, är en svensk serieskapare, författare samt skämt- och satirtecknare. Hon tecknar i huvudsak kortare serier – alternativt enrutingar – med en ofta samhällskritisk udd.