Galleri

portratt

Alberts plåtar

portratt

Medmänniskor

roslagen

Roslagen

sjalvportratt

Självporträtt

Konstnären Albert

I Carl Gustaf Laurins konsthistoria står det: ”Engströms teckningar av svensk natur och svenska typer har bidragit mycket till allmänhetens konstnärliga uppfostran och lärt många fatta skönheten och värdet i det mest summariska. Han har i konst och författarskap återgivit svensk natur och svenskt folklynne kanske bättre än någon annan.”

Alberts sätt att bygga upp en bild kring en linje som avgränsar svarta och vita fält är genialt och har blivit skolbildande i svensk illustrationskonst. Det var just det som motiverade hans inval i Konstakademien och professuren i just teckning vid Konsthögskolan. Han är framför allt naturalist men också impressionist och har en förmåga att pressa ihop det allmängiltiga till det särskilda. Han målar och tecknar med hjälp av författaren och skriver med hjälp av konstnären. Hans konst vilar på den säkra och sanna detaljen. Albert säger att skeppar Vesterboms sjöögon stirrar som tennknappar. Tennknapparna hade han inte kommit på om han inte samtidigt vore konstnär. Han berättar också att när rospiggs-ungdomen träder dansen i Grisslehamnsateljén kippar lamporna efter ljus och rummet består av rytm, transpiration och kärlek. Där gör han en impressionistisk atmosfärsmålning i den enkelhet som är hans egen.

Alberts förebilder var franska 1800-talstecknare som Daumier, Toulouse Lautrec och Forain men också tyska konstnärer som Simplicissimustecknarna i München, Th.Th.Heine och Klinger som han kom i kontakt med på bröllopsresan 1894. Han är en representant för den romantiska nittiotalismen med dess intresse för det primitiva. Hans konstlärare Carl Larsson hade sagt att ”se, se och se jäkligt, jäkligt och jämt, inga lakuner i seendet.” Bakom hans typer finns en oerhörd verklighetsiakttagelse som gör att också de mest groteska och fantastiska situationer får ett övertygande liv. Albert var de få linjernas och den vresigt sköna konturens mästare. Han var också den artistiska nyckens man med en oerhörd produktion av teckningar i blyerts och tusch, grafik, akvareller och oljemålningar.

I den stora produktionen kan naturligtvis inte varje alster hålla toppkvalitet och Fredrik Böök säger i sin litteraturhistoria att han blandat rikligt med agnar i sitt vete. Typiskt för Albert blev en av de 28 titlarna i Skrifter ”Agnarna och vetet” som kom ut 1925. Där undrar han om det inte numera anses att agnarna innehåller vitaminer som är alldeles nödvändiga för en sund matsmältning.

Sina skämtteckningar publicerade han förutom i Strix och Söndags-Nisse-Strix i ”Gubbar” 1922 – 1937. Sina naturskildringar bland annat i ”Gotska Sandön” 1926. Främmande miljöer har han fångat i reseskildringen ”Moskoviter” 1924. Nämnas måste också den märkliga suggestiva spökfantasin ”Ränningehus” 1920.

Albert sa att de som grälar om konst tycker bättre om gräl än om konst.

Kjell Pihlgren
Tidigare Ordförande för Albert Engström-sällskapet